Störd perfektion

Tänk vad snabbt man vänjer sig. Markus och jag har seglat med Freja på spegelblankt vatten med perfekt vind i flera veckor. Mysiga morgonstunder efter riktigt sköna nätter. Vi har vaknat en snabbis alla tre då Freja bara snabbt velat bli förflyttad upp till oss någonstans sena natten/tidiga morgonen och snabbt somnat om för att vakna strax före eller till väckarklockan. Så kom förra helgen och hostan, snoret och febern. Nätterna blev oroligare (just det, det var så det kändes med gråt-timme mitt i ) och morgnarna plötsligt stressigare och bökigare. Igår ringde de från Täppan och sa att Freja varit vissen och ledsen och att de tyckte sig se att hon höll sig för örat ibland. Vi gick till doktorn idag och han kunde se att Freja hade öroninflammation. Så, nu vet vi varför hon varit ledsen. Liten. Vad mycket lättare det blir sen när Freja kan berätta hur hon mår.

Nu fredag och helg tillsammans.