Lyrisk är ett Freddie-ord

Jag vet att jag använder stora och värde-laddade ord. Jag säger "älskar", "ljuvlig", "magisk", "enastående", "vidrig", "absurd" och "sinnessjuk". När jag talar kommer de av bara farten, de där (ibland onödigt) starka orden. Men när Lena på Täppan säger att hon är "lyrisk" över hur väl Freja funnit sig tillrätta och över hur hon är så blir jag så väldigt glad. Tror inte Lena använder de stora orden i onödan. Det känns inte så, med henne. "LYRISK". Kan inte bli annat än detsamma när hon säger så.