Att komma hem

Kände hur pulsen steg när jag klev av bussen och hur jag började småspringa när jag skulle korsa gatan mot vår port. Nycklarna hade jag redan grävt fram ur stora väskan och när jag vred om låset började värmen stiga inom mig. Hon hörde och utbrast  något som lät som ett litet glädjetjut. Jag heter plötsligt inte mamma längre, utan både Markus och jag är DADAAAAA när hon är förtjust. Så kom hon fram om hörnet från vardagsrummet och rakt i min famn. Saliga lycka att hålla hennes lilla kropp nära mot min. Vi hälsade länge på varandra. Pussades och kramades. Det har aldrig varit underbarare att komma hem. Som grädde på moset kom Markus strax bakom henne och jag kände och känner att jag alltid vill komma hem till just dem. För de ÄR ju mitt hem.