Idag fick jag lämna Freja redan på morgonen. Hon fick installera sig lite på Regnbågen (hennes avdelning) och hälsa på sina kompisar. Fröken Lena hade förberett lera som barnen fick jobba med. Jag fick vinka Hej då och gå till ateljén med en kopp kaffe. Så gick hela dagen och jag satt med mobilen beredd. Dubbelkollade. Jo, den hade täckning. Ja, volymen var på. Lena skulle ringa om Freja blev ledsen. Mobilen var tyst. Jag samtalade med alla fröknar när de droppade in på kafferast en och en och de var lika fina allihop. Markus vet vad jag menar om jag säger att de var " BB Stockholm". Jag blev serverad lunch och choklad och kom på mig själv med att riktigt slappna av och faktiskt kunna tänka bort att Freja var ifrån mig (nära, men inte intill) små stunder. Efter lunchen kom Lena och rapporterade. Freja hade varit så lugn, nyfiken och tillfreds. Hon hade letat lite efter mig precis när jag gått, men snabbt kommit på andra tankar när Lena styrde om henne. Hon hade pysslat, lekt och ätit. Och SOVIT. Lena hade vaggat henne i insatsen och strykt henne över pannan och hon hade snabbt kommit till ro. Först klockan två på eftermiddagen gick jag in till Freja och då hade hon suttit (!) i samling (Sabina hade henne i knät) och det var dags för gemensam sångstund på Ekorren (grannavdelning). När Freja såg mig kom hon lugnt fram och gav mig den varmaste och längsta kram jag någonsin fått av henne och sedan slog vi följe till Ekorren och sjöng om vårfåglar, ugglor och troll.
På måndag ska jag till kontoret och det är Markus tur att lämna vår lilla dotter som redan vuxit så mycket.
Freja. Är så stolt över dig.
 |
En stor liten flicka |
Vi ser fram emot att få läsa om fortsättningen!!
SvaraRaderaVad kul att ni följer oss!
SvaraRaderaKramar till er.