Sofia

Sofia är ett speciellt namn för oss. Sofia heter hon som sammanförde Markus och mig och efter henne fick Freja ett av sina mellannamn. Sofia står det på den blå bussen som kör genom hela stan och upp till vår hållplats.
I söndags kom Sofia, just den som jag nämnde nyss, äntligen hem till oss och med sig hade hon Ingrid. Vi har känt varandra länge. Jag minns så väl samtalet jag fick när jag låg och vilade i soffan på landet. Det var en sprudlande Sofia som cyklade i stan och berättade att hon skulle bli mamma i Januari. Nästan exakt 2 månader efter mig. Det kändes så fantastiskt stort och fint. Barnen som kom var Freja och Ingrid. De lekte oftare tillsammans under året vi var mammalediga, men nu går det alldeles för lång tid mellan träffarna. Nu fick vi den skönaste eftermiddagen och kvällen tillsammans och bestämde att nu ska vi ses SNART igen. Vi bara måste det.

Efter att tjejerna nosat lite på varandra och gjort upp (båda är lika starka) kände sig alla som hemma (precis som det ska vara). Ingrid älskade vårt badrum och hängde där en del. Freja sällskapade henne där och pottan blev temat för dagen. Kläderna åkte av (och en tomteluva på) och vi åt och drack gott.

Sofia. Ingrid. Kom snart tillbaka. Och ta med er Niklas!