Frejas öden och äventyr: Så blev det jul här i vårt hus med gran och alltihopa

Dagen före julafton kom den hem till oss. Granen. Vi hittade en sanslöst fin i kruka (julgransfötterna var slut på stan och den vi hade låg längst in i vindsförrådet bakom alla möbler vi lagrar där nu) som var alldeles för dyr (Bladverket där den stod och var grann utanför entrén är ju en av de förnämsta blomaffärerna vi har i den här staden). Men; turligt nog var dagen före dopparedagen en sådan dag när alla tycks le mot en så vi fick den till en tredjedel av priset. Vi fick låna pirra av pappershandeln bredvid så vi fick hem den och fin rabatt på de vackra julkulorna i antikaffären. Med dem och allt som Freja gjort på Täppan fick vi ihop till riktigt vacker utsmyckning trots att pyntpåsen stod på vinden, den också.
Freja blev så glad när hon kom upp på Julaftons morgon och den stod där och lös precis som den skulle. Hennes gran.

Så åt vi risgrönsgröt till frukost och öppnade lite klappar. Freja fick en pippiperuk och stirrade förtjust på sig själv i spegeln. " Jag ÄR Pippi!"

Efter fin morgon begav vi oss till farmor och farfar.

Där hade det dukats fint och hela huset var pyntat.

Isabell, Laurent och kusinerna Felix och Tim anslöt och vi åt jullunch. Sedan öppnade vi några klappar medan vi väntade på resten av gänget som skulle komma till middagen. När Ann-Sofi, Johan, Anders och Camilla så kom var det dags för ännu mera mat (vi svalt inte i år, heller). Rätt som det var såg vi ett ljus utanför huset och där kom han! TOMTEN!
Han var så snäll och rar, men Freja blev lite rädd. Hon fick en klapp som innehöll självaste herr Nilsson och det gjorde henne salig. När Tomten väl hade tackat för sig, önskade hon nog att han skulle komma tillbaka.

Sedan öppnade vi de klappar som fått vänta under granen.

TACK KÄRA INGRID OCH MOHSSEN FÖR ALLT!

På Juldagen var det dags för min sida av familjen att fira. Vi var hemma hos oss. När alla kommit och jag tittade ut över denna älskade skara kände jag verkligen att vi var i hamn (även om jag såklart är medveten om hur mycket som återstår innan vi är det på riktigt). Att duka till 11 personer i sitt eget kök kändes så overkligt härligt.