Äntligen kom våra älsklingar Sanna, Nicklas och Majken hem till oss. Sist vi sågs med barnen köpte vi glass och det var sensommar. Nu hade vi dukat fram adventsgott i köket. Hade vi inte haft lyckan att ha brasa, ljus och varm glögg hade vi blivit varma ändå. Majken och Freja hade kunnat få en snögubbe att smälta bara genom att vara. Gullighetsrekord och kärlek. Vi fick skön tid med våra kompisar, också. De roade sig jättefint medan vi kunde prata runt bordet.
Timmarna gick, och hade jag inte tackat ja till en annan fest hade vi säkert fortsatt till sena kvällen.
Dagen efter var en sådan dag då jag, ifrån en lite skamsen position i soffan, återigen kunde konstatera att Markus är den bästa pappan och partnern i universum. På riktigt, alltså.
När de andra två familjemedlemmarna hade hade varit ute för andra gången och jag blivit serverad både lunch och kaffe med påtår insåg jag att det var läge för uppryckning. Jag badade Freja och nattade henne och visste när jag la mig att jag har så mycket att vara tacksam över och värna om (ibland är det bra att få se saker och ting ur ett annat perspektiv. Tex från sofflocket).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar