Inför resan till London. Och Pappa.

Freja och jag skulle resa själva för första gången. Farfar Mohssen och farmor Ingrid bjöd oss att komma och sova över natten mellan torsdag och fredag och skjuts till Arlanda. Vi åkte dit på eftermiddagen och skulle då också få återse faster Isabelle, Laurent och kusinerna Felix och Tim som äntligen kommit tillbaka till Sverige efter en lång tid i Frankrike. Kärt.

Tala med pappa i en gammal bankdosa.

Strålande sol när vi vaknade och absolut högsommarvärme. Frukosten serverades på verandan.

Soldans

Ska du bli en soldyrkare som din farfar?

Fina farmor och farfar i ett nötskal.

Farmor dokumenterar från terminal 5. Nu börjar vårt lilla äventyr!

Så var vi ensamma. Nu började vår resa och jag höll tummarna för att allt skulle gå bra. Med gott om tid före avgång blev det räksmörgås på ett café. Freja var på sitt absolut ljuvligaste humör (trots att jag hållit henne vaken i bilen) och jag satt sprickfärdigt stolt när förbipasserande bekräftande nickade rart åt vårt håll där vi satt mitt emot varandra och fnittrade som två respirriga väninnor. 

KÅÅÅL! Du med vatten. Jag med vin.

Så flygresan. Vi hamnade bredvid en mamma (haleluja) som direkt gjorde det klart att hon var beredd om jag behövde assistans. Jag fick ställa min dryck på hennes bord eftersom Freja satt i mitt knä och hon räckte mig det jag inte nådde och var så snäll och rar. Hennes sex-årige son gullade med Freja när hon vaknat och jag kunde inte haft mer tur med resan. Så fort motorerna började brumma så slocknade F i min famn och sov halva resan. Andra halvan tittade hon på film eller gosade. Inte ett missnöjt pip under hela färden. Lite turbulens pga tung flygplanstrafik vid nedresan mot London var det enda jag kunde sucka över. All in all: en ultimat första resa utan Markus. När vi landat blev vi hämtade av en bil som han bokat och skjutsade till den lägenhet vi skulle bo i. Eftersom den låg i samma kvarter som sist vi var här, kunde jag helt världsvant gå ut och nästan känna mig som hemma. F och jag gick till fina Paddington Park och lekte bort lite tid och sen förbi affären och plockade upp lite gott så att tiden till ÅTERFÖRENINGEN skulle gå fort. 5 dagar utan pappa Markus har gått jättebra, men nu kändes det helt perfekt att vi skulle få ses igen.