Aprilvädershumör

Aprilvädret. Först molnigt. Plötsligt strålande sol och sen ett åskmuller som varslar om ett oväder som hastigt slår till och regn som piskar ner mot dammtorr gata. Gör den lite blöt och hal och avbryter sig sen för att ge plats åt en stekande sol som får hållas till det kanske ska hagla en minut och så kväll. Så var Frejas humör idag. Redan när vi vaknade märkte vi att hon var retlig och minsta lilla motgång skulle ylas över. Tur för oss att man alltid får lite andrum med Freja. Ett snett litet leende. En liten klapp på kinden, eller t om ett bubblande skratt mitt i ett utbrott. Precis när man vill bryta och bli arg får man en liten lugnande gest och så älskar man ihjäl ungen igen. Det regnade på morgonen. Vi gick ner till ett café och åt frukost. Freja höll på att somna på bordet och ville ha en förälders hand under sin kind mot bordet hela tiden. Tur att vi har 4 händer tillsammans, Markus och jag. Mycket känns så turligt. En dag som denna, när F inte riktigt pallar och vädret är ostadigt älskar jag att vi kan strunta i att vi är i London (eller snarare uppskatta att vi är just det), sänka ribban och bara strosa på fina gator och hänga i parken. London Zoo gav vi upp tanken på, och  så tog vi det bara lugnt. Åt en pasta Bolognese med ett glas rött på en liten innergård där vi satt ensamma så att F kunde låta så som hon gjorde idag och tog nya bakgator. Tittade på fina fasader. Gick i Regent's Park när det var dags för vila (märkligt nog sover hon i vagnen här i London. Det lärde vi oss sist) Det är sådana stunder jag vet att jag har hamnat rätt i livet. När inget behöver vara bättre än det är. När det är gott nog att bara vara om man bara får vara tillsammans.