Vi har varit krassliga en tid nu, alla tre. Hosta, förkylning och allmänt "urr" har kramat musten ur oss i omgångar men liksom inte släppt taget helt på veckor (månader?) och vi har förstått att det "någon skit som går" och att den envisa hostan retat väldigt många och väldigt länge. Vi har legat ganska lågt på grund av detta. Man har ju ingen större lust till någonting när man mår som vi gjort. Freja - åh, tappra unge!- har i och för sig varit lika glad som alltid, men hon har fått hållas tillbaka från vinterbackar och aktiviteter också för att hon varit ordentligt förkyld. Men så kom inbjudan från familjen Blide-Ronthén som ett gyllene kuvert från posten; vi ombads komma på brunch till deras spatiösa vindsvåning (hurra för en icke lyhörd lya med fria ytor, en massa leksaker och stora famnar, inte minst). Det var precis vad vi behövde. Väl hemma har Frejas sömn redan hackats sönder av host*host*host och Markus och jag känner oss riktigt svaga, men OJ vilken medicin det var för själen. God mat. Ungar i storlekarna veckor till 9 år och föräldrar som igår (nåja) var krogrävar och idag kunde skåla för det nya livet som är så fint, ändå. Tack för idag Hjärtat, Niklas och Inglis! (Inglis är Ingrids nya namn efter deras Thailandsresa som vi, gröna av avund, följt på bloggen littlemissingrid.blogspot.com ) Inglis är en toppen-kompis till Freja. Hon är tuff och står på sig. Det är inte varje dag Freja får närma sig en någorlunda jämnårig person som inte blir rädd för hennes direkta sätt och starka nypor. De leker på samma nivå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar