Varje gång vi kommer till det röda huset i det gröna konstaterar vi samma sak; här har vi det bäst. Att vakna till fågelkvitter i en mjuk säng och höra Frejas morgon-röst som säger "vad härligt det är. Vad lycklig jag är". Vi har ätit alla måltider ute. Ett par av Frejas byxor är sönder-lekta och hon har varit med både Mira och Sander. Mina händer är grå och naglarna har sorgkant. En ful buske är uppgrävd och fröer är i jorden. Här saknar vi ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar