På Frejas vänstra kind växer en rosigt märke som följd av en stor och mäktig kindtand som är på väg upp. Den ser ut som ett popcorn i hennes lilla gom och vi tror att den har besvärat henne en hel del. Hon har sovit sämre och vi har fått ställa in oss på att vara vakna minst en timme mitt i natten. Varje natt. Så när vi vaknade imorse och insåg att hon inte vaknat mer än för ett par små, knappt märkbara ögonblick då hon bara behövt få nappen iploppad eller en snabb försäkran om att vi var intill, så kändes det så underbart skönt. Att nattsömnen inte störts av vare sig vällingsberedning och matning (det är slut med det sedan en tid tillbaka) eller tröst/aktivitetsmarathon var som en gåva från ovan.
Så- utvilade och starka tog vi färjan över till Djurgården och Junibacken.
Pippi, Karlsson och alla de andra figurerna är fortfarande främlingar för Freja, men sagotåget var ett äventyr och när det hölls föreställning vid Villa Villerkulla passade vi på att gå runt och titta på allt det fina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar