Vi börjar hitta takten nu. Rytmen. Flödet. Att få in en ny liten röst i vår redan så samkörda trio och få harmoni har varit utmanande i stunder. Jag ammar varannan timme i snitt (även på natten) så jag svävar runt som i en egen atmosfär, men börjar känna att jag landar nu. På marken står Markus och Freja stadigt och tar emot. Jag har Castor i min famn och de har sina famnar helt öppna. Freja är självklar i sin relation till sin lillebror (förundras över hur smidigt det gått) och Markus och jag har kommit in i våra roller som tvåbarnsföräldrar. Castor har fyllt en månad och vi är på landet. Här får dagarna gå som de vill. Vi sover när vi somnar och går upp när vi vill. Markus och Freja sover i våningssängen och Castor och jag i den stora. Det funkar bra. Grannarna har flyttat ut så nu har vi börjat smyga igång gemensamma middagar. Har tagit mitt första dopp (har väntat ivrigt!) och det känns som om lugnet börjar infinna sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar