A.C; After Castor En ny tid har börjat

Vattnet gick på kvällen den 1a juni. Bästa Helene slängde sig upp till oss för att finnas hos Freja när vi åkte in. Vi packade snabbt så att Freja var rustad för två dagar och försökte förstå att - nu var det dags?- 

Frågade Freja om hon kände sig OK när vi sa hej då och hon var så tapper och stor. Försäkrade mig att allt var bra.

Så for vi. Tillbaka till BB Stockholm. Tillbaka till platsen vår dotter föddes på. Då var det vargavinter och ingen av oss hade en aning om vad som väntade. Nu visste vi bättre och jag trodde att en lika tuff kamp väntade. Freja var givetvis värd varje eldvarm värk och smärta. Alla timmar. Men det kändes lite nervöst att stå inför det igen. Nu blev det inte så. Den här gången gick allt som på räls. Min kropp var liksom helt med och det var jag också. Behövde inte bli lika trött. Det gjorde inte lika ont. Det gick lagom fort. 

Tidig morgon tisdagen den 2 juni föddes vår son, Frejas lillebror och sedan dess är tiden ny. Första veckan har nu passerat och vi är så otroligt lyckliga. Freja är en fantastisk storasyster. Hon funderar mycket. Räcker vår kärlek till båda? Är allt som förut mellan oss? Mot Castor är hon tålmodig och snäll. Gosig och varm. Castor är lik sin syster.  Han verkar trivas med livet och jag... Jag kan inte sluta titta. Flera gånger om dagen slås jag av att vi är fyra nu. Att allt gått bra. Och så pirrar det i hela kroppen.