Midsommaren mjölkstockades sönder

Sanna, min  kloka älskade vän, varnade mig för mjölkstockning. Hon hade väl en tanke med det eftersom vi ju skulle ut till landet och väderprognosen var bister. Ändå slog den till (jag slarvade). Och den slog till med en kraft jag knappt kunde hantera. Har aldrig varit så sjuk. Frossan och smärtan var helt olidlig. Oroade Freja, också. Mitt i allt det svarta kände jag tack och lov min älsklings omsorg. Min livspartner. Min stöttepelare. Han tog så fin hand om mig och om Freja. Och marktjänsten. Så kom mamma/mormor till undsättning också. Det var underbart att ha henne där. Hon kom på att ge mig en PET-flaska med varmt vatten och den hjälpte mig så! Den kunde jag krama. "Kavla" mig med och hålla där det ömmade som värst. Lyckades hålla mig hemma från sjukhuset och blev bättre redan på midsommardagen så att jag kunde sitta med och äta sillunch med alla fina. På

Midsommarafton tankade jag Castor (också som en del av min rehabilitering) och han samarbetade så fint med sin sjuka mamma. Sov och åt regelbundet och var lugn och snäll. Resten av gänget gick som sig bör ner en stund till det gemensamma firandet vid Orangeriet. Freja verkade nöjd med sin helg, ändå. Mycket tack vare mormor. Promenad, sagor, presenter och gos.

På söndagen var vi hos Sofia, Niklas och Ingrid. Vi presenterade dem för Castor och åt en supergod middag. Tårta i barnens ära hade bakats, också ❤️.

Jag promenerade hem med vagnen och umgänget, luften och kärleken gjorde att jag där och då bestämde att jag var tillbaka efter mjölkstockningspärsen... Castor fick en himmelsk filt som Sofias mamma (!) stickat till honom. I finaste alpackaull och favoritfärger! 💕

Moviestar

Castor har gjort bejublad (faktiskt) premiär framför den rörliga kameran. Han kommer att spela nyfödd bebis i en scen och gör det ack så trovärdigt i Fröken Frimans krig för SVT.

KÄRLEK

Vi åkte till Bokarby. Kära Magnus och Julia hade bröllopsfest i Orangeriet och även om vi inte skulle kunna stanna lovade vi komma på fördrinken. Men så ville det sig så väl att Castor trivdes som fisken i vattnet. Han sov så gott i sorlet att vi vågade tacka ja till att sätta oss till bords och vara med på middagen. Freja lekte med de andra barnen och blev passad av en barnflicka. Så, plötsligt fann vi oss avnjuta skaldjursplateau, krispigt vitt vin och vuxna samtal 11 dagar efter förlossningen. Inte illa... 

Faster och moster

Fler kära möten! 

Första och sista gången

Nu gör vi mycket för första gången. Och det är också mycket som avslutas. 

Täppan-festen hölls den tredje juni och jag hade siktet inställt på att kunna gå. Det skulle ju bli Frejas sista. Antingen fick förlossningen äga rum innan eller efter. Och nu gjorde den ju det. Dagen innan, så då skulle jag gå... Vi kom hem från BB och åkte till Täppan för att hämta hem Freja en stund på dagen.Vi ville att hon skulle få komma hem tillsammans med sin bror. Visa honom var han ska bo. Att de skulle få mötas först. Det var ett vackert möte. Så glädjefyllt! Vi lät dem bekanta sig lite med varandra och sedan var det dags för Freja att byta om och gå på sin fest. Som vanligt hölls den på gården och barnen sjöng. Jag kom dit med Castor. Var faktiskt där även om jag var lite tagen av att komma ut i verkligheten så snabbt. Vi gav bästa Anki och Lena presenter och tackade dem för alla år. Tårarna rann bakom mina solglasögon. 

Vi åkte ut till landet sen. Där kunde vi pusta ut. Premiär för Castor. Skönt och bra att vi kom dit. Så har vi introducerat Castor för farmor och farfar. Och mormor. 

A.C; After Castor En ny tid har börjat

Vattnet gick på kvällen den 1a juni. Bästa Helene slängde sig upp till oss för att finnas hos Freja när vi åkte in. Vi packade snabbt så att Freja var rustad för två dagar och försökte förstå att - nu var det dags?- 

Frågade Freja om hon kände sig OK när vi sa hej då och hon var så tapper och stor. Försäkrade mig att allt var bra.

Så for vi. Tillbaka till BB Stockholm. Tillbaka till platsen vår dotter föddes på. Då var det vargavinter och ingen av oss hade en aning om vad som väntade. Nu visste vi bättre och jag trodde att en lika tuff kamp väntade. Freja var givetvis värd varje eldvarm värk och smärta. Alla timmar. Men det kändes lite nervöst att stå inför det igen. Nu blev det inte så. Den här gången gick allt som på räls. Min kropp var liksom helt med och det var jag också. Behövde inte bli lika trött. Det gjorde inte lika ont. Det gick lagom fort. 

Tidig morgon tisdagen den 2 juni föddes vår son, Frejas lillebror och sedan dess är tiden ny. Första veckan har nu passerat och vi är så otroligt lyckliga. Freja är en fantastisk storasyster. Hon funderar mycket. Räcker vår kärlek till båda? Är allt som förut mellan oss? Mot Castor är hon tålmodig och snäll. Gosig och varm. Castor är lik sin syster.  Han verkar trivas med livet och jag... Jag kan inte sluta titta. Flera gånger om dagen slås jag av att vi är fyra nu. Att allt gått bra. Och så pirrar det i hela kroppen.