Freja är vår extra växel

Markus och jag har åkt på en riktig dagis-förkylning. Vi hostar och snorar som aldrig förr och är helt slut. Freja har, mot alla odds, klarat sig och hållit sig frisk. Fanns inte hon skulle vi nog ha legat nedbäddade i sängen dessa dagar. Knappt märkt det strålande vårvädret för gardinerna hade nog fått vara nere. Vi hade inte orkat någonting, för så svaga är vi. Men med en frisk och glad dotter måste vi ju stiga upp. Det har varit helg och hon har behövt oss. Visst har hon roat sig fint själv i långa stunder, men helger är långa när de rensats på sociala aktiviteter. 

På lördagen la jag så in den där extra växeln. Det gick trögt. Men det gick. Freja skulle få gå på Dramaskolan. Jag väntade i solen utanför eftersom jag inte tordes gå in i mitt skick. Efteråt blev det lunch och en liten tur till vattnet med brödpåse som vi matade (de redan mätta) änderna med. Sedan tog all kraft slut så då gick vi till Skånegläntan där Alva och hennes mamma var och jag fick lämna Freja med dem ett tag och ta igen mig. Markus stod för marktjänsten. Såg till att det fanns mat och var vaken när jag behövde sova. På söndagen hoppade vi över simskolan och vårt heliga söndagshäng. Freja var fortsatt pigg och leksugen så igen trollade hon fram extra kraft så jag kunde ta henne till Malous kalas. På vägen hem var den sena våreftermiddagen varm och härlig så vi dröjde oss kvar ute en liten stund. Freja fick blåsa såpbubblor och vi lyssnade på en liten barnorkester som ställt sig att spela i parken. Sen ropade sjuksängen på mig igen. Tack Freja för att du får oss att orka saker vi egentligen inte gör.