Nu är det Freja och jag hemma. Vi saknar Markus varje dag och vardagen ser väldigt annorlunda ut när vi bara är två. M fattas oss! Ibland känner jag att tålamodet tryter och att det är för mycket, men jag blir ödmjuk också. Det är lättare att vara 3 än 2. Och roligare. Men finare sällskap än just Freja kunde jag ändå inte önska mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar