Middagen blev...ett rum

Planerna var att Freja och Markus skulle åka till farmor och farfar på lördags förmiddag och att jag skulle ansluta till kvällen. Ett bord var bokat för två (Markus och mig) på Bockholmen och farmor och farfar skulle ha Freja hos sig (Vi fick hela det kittet i julklapp!). Vi skulle sova där alla tre. Ypperligt planerat och vi såg fram emot det. På lördagen kände jag mig krasslig men kunde inte för något i världen säga till Freja att vi skulle ställa in, så det gjorde vi inte. Mitt projekt skulle vara att sätta tänderna i Frejas rum (vårt sovrum som skulle bli hennes) och tänkte optimistiskt att jag skulle trolla fram det på ett par timmar och komma sen. Innan Markus begav sig bar vi med gemensamma krafter ut vår säng, byråer, prylar och kläder och det blev toppen på ett isberg, kan man säga. Så vansinnigt mycket som skulle sorteras, bäras upp på vinden, kastas, stuvas undan. När dörren gick igen bakom Markus och Freja och jag satt ensam i kaoset, var jag inte lika optimistisk längre. Ett par timmar senare hade restaurangbordet bokats av och jag inledde ett galet dygn och slog på robot-mode. Vi skulle fira Markus födelsedag i efterskott på söndagen hos Ingrid och Mohssen. Tårtan skulle vara framdukad kl. 14. 30. Det blev min deadline. Jag stupade i säng i ett nytt sovrum och sov ganska oroligt på natten. Men, halv tre anslöt jag faktiskt till kalaset och Freja kom hem till ett nytt, eget rum (jag inser att jag slår mig för bröstet, lite här)! Lön för mödan var såklart Frejas min. Hon älskade det.

Idag, måndag, har Freja namnsdag och jag är hemma från jobbet. Jag blev sjuk. Såhär ser rummet ut i dagsljus och utan huvudpersonen som jag längtar efter.