FF

Freja-fritt. Under de snart 2 åren som vi haft Freja har jag aldrig varit ifrån henne om natten. På fredagen skulle vi på 40-årsfest och vi bestämde att nu var det på tiden. Det fick bli moster Sophie (Motte Motii) som fick ta emot henne. Det kändes tryggt och bra. Klumpen i halsen vid vårt avsked skålades så sakteliga bort (det var så vansinnigt kul att ha en vuxen-kväll tillsammans och med vänner!) och det var istället med lite tunga huvuden som vi hämtade hem vår älskling dagen efter. Att vakna utan henne. Äta frukost utan henne. Det var så...tyst. Men, nu vet vi att vi överlever allihop och vi är nog skyldiga varandra äventyret det innebär att några enstaka gånger ha nattbarnvakt. För Freja. Och för oss (och kanske t om för den som får vakta!). Det var underbart att hämta hem henne, men på lördagen fick det bli en lugn dag. Rita. Fika.

På söndagen hade John och hans familj bjudit på middag. Med oss hade vi småkakor, en flaska rött och Frejas första säng som vi fått låna av dem. När hon stod bredvid den blev det tydligt hur stor hon har blivit. Nu såg den närmast ut som en docksäng. Men då, när hon var alldeles ny såg den amerikanskt stor ut trots sitt petita franska uttryck. Farväl säng. Tack för allt.

Framme hos Gripenholmarna tog det en liten stund för barnen att våga släppa loss. Men när spärren väl lossade, lossade den rejält! Det blev maskerad, disco och kuddhopp och Freja hade så kul som sällan förr! Gooood mat fick vi också.