Flyttlass vid vägens ände

Vi har tömt Landis nu. Packat, städat och gnott hela helgen. Det som har legat som ett ok över oss ett tag är nu dealat med och vi lyckades stänga huset och bli klara. Finaste Sara på Kvarnen lät oss ställa vårt bohag hos henne och vädergudarna var med oss och bjöd på indiansommarvärme non stop.
Hann inte bli sentimental ordentligt. Eller vemodig. Men visst känns det. Det där lilla röda huset har varit med under de viktigaste åren i våra vuxna liv. Första sommaren var Sanna och jag gravida. Den sommaren åkte hon och Nicklas in en natt då Majken var på väg lite för tidigt (efter ett något våghalsigt kvällsbad). Andra sommaren var döttrarna inte mycket mer än bebisar. Majkens första kalas hölls i trädgården. Tredje sommaren var den som nyss blivit höst och våra flickor var stora och sina egna. Majken blev två år.

Glad att vi fick tre år i det lilla huset vid vägs ände!

Vår sista middag intogs när det mesta var nedpackat och  bestod av  Stinas kyckling som vi dukade upp på trädgårdsmöblerna.

På Kvarnen fick vi se Albinas ljuvliga ungar. Overkligt söta.

Sannas pappa Lasse var fin och hjälpte oss massor! Mormor Ylva var också oumbärlig och packade lådor som om det vore rekordförsök.

Freja var tack och lov glad för det mesta under helgen. Hon såg hur huset blev tomt och sa hej då till Måns, Fabian, Niklas, Marie och hästarna (men hon förstod förstås inte att det var Hej då på riktigt).

BOKSLUT