I fjol var vintern bister, kall och lång. Kylan slog rekord och Sverige drabbades av diverse köldrelaterade chocker. Vi värmde oss i vår kärleksbubbla sedan Freja föddes den 22 november och vi därför - helt legitimt- kunde stanna inne under dunbolster vid kakelugn och nästan helt ignorera vargavintern. I år spår de som kan väder (som ju förvisso nästan alltid har fel) att vi har en lika tung en framför oss. Lång och kall, ska den bli. Nu är Freja nyss fyllda ett år och vi kan inte bubbla oss längre. Vi måste ut i kylan. Efter några stormiga dagar (Freja hatar när det blåser i hennes ansikte) då vi mest lekt inomhus var det så dags för premiärturen i pulkan som vi köpte på en loppis i Sörmland i somras (då det var 30 grader varmt) iklädd den ofantligt stora men härliga overallen vi fått låna av Tiba (som så många andra guldkorn i garderoben) i vår älskade Vita Bergspark. Idyllen var total då snön fortfarande låg kritvit och allas- vuxnas, barns, hundars- entusiasm var total. Man väntade nästan på alla Bullerbybarn där i backarna. Freja var överlycklig och vi håller tummarna för att snön ligger kvar lika vit och fin till helgen då pappa Markus ska få följa med ut. Vi håller också tummarna för att den trista rethostan som river i Frejas hals sedan igår (även premiär för hosta) drar dit pepparn växer och stannar där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar