Markus och jag har haft hög puls. Castors inskolning på förskolan blev mycket tuffare än väntat. I ett par veckor fick vi avlösa varandra och stötta honom. Samtidigt flyttade jag mitt kontor (och den flytten har sedan inneburit att logistiken blivit nästan overkligt smidig, men innan allt var klart var det snurrigt). Nu har jag ett minimalt avstånd (under minuten) till förskolan och Castor har funnit sig tillrätta. Nu sover han t om utan att behöva oss på plats. Han tyr sig till Sara som är en för oss ny pedagog och Markus och jag får stöd av alla käringar från Täppan-tiden (Anki, Lena och Sabina). Nu börjar vardagen ta sin nya form och det kommer bli jättebra. Träningen gav resultat. Och både förskolan och nya kontoret är så fint. Det gör mig glad!
Vi har åkt till landet så fort vi kunnat för att tanka energi. Och så har vi firat Livia hos farmor och farfar. Och så har vi haft älsklingarna från Prästgatan här. Hämtpizza och mys i all enkelhet var vad vi orkade med och det blev så lyxigt i deras sällskap. Nu ska vi försöka "komma tillbaka" och ta igen lite med vänner och familj som strukit på foten när vi stressat som mest.
