Söndagsgos

På söndagen hängde vi med Karlssons hela dagen och med det blev helgen komplett. 

Haga, Vargen och Ingrid

På lördagen firade vi som vanligt in helgen med frukost extra allt och sen åkte vi till vackra Haga. Vi hade tänkt titta på fjärilarna och hajarna, men eftersom höstlovet börjat var kön på tok för lång. Vi satte oss ute. Träffade vår kompis som hade med sig sin fantastiske hund Texas somvi blev kära i. Han såg ut som en retuscherad varg med superhjälte-aura och var så lugn och snäll. Vi gick på en lång promenad i parken och lagom till att regnet kom tog vi en taxi hem till Ingrid, Sofia och Niklas. Där stannade vi hela kvällen och hade det härligt. 

Bröllop och tretår

Moster Sophie gifte sig med sin Magnus på lördagen och Markus och jag var såklart där för att fira dem och deras kärlek. Festen hölls efter vigsel i Gustav Adolfs Kyrka på Rosendal och där höll vi igång tills de stängde. Freja fick vara hemma med vår lojala och bästa Helene.

För söndagen hade vi inte gjort några planer och det var så himla lyxigt. Mormor hade sovit över och vi satt vid frukostbordet till 11! Påtåren blev tretår och inte förrän hon skulle vända hemåt mot Sörmland bytte vi om till riktiga kläder och tog oss ner på stan. Det blev bio. Den söta filmen om Prick och Fläck. Sen lunch och promenad och närmare koll på några av stadens statyer. 

Bäddat ner Bokarby

När vi kom till Bokarby sken solen från en nästan overkligt blå himmel och våra gamla lönnar släppte sina löv som ett stilla, sprakande regn. Vi började kratta och göra högar tills vi insåg att naturen tagit över. Det hjälpte inte att försöka hålla täcket tunt, utan tomten skulle bäddas ner inför vintervilan och vi lät så krattan stå. Det blev vår sista helg och vi förberedde huset för vintern. Vi njöt av sol  och allt ögongodis och sov så skönt i det knäpptysta, kolmörka rummet som var så långt ifrån stan. Vi eldade och svepte om Freja i filtar och skålade i bubbel. Vi tog farväl av våra grannar och tog emot fru Fischerström som plötsligt stod i trädgården med sin son. Hon var den som bodde i huset i 28 år före vår tid tog vid, och det var ömsesidigt skönt att ses och konstatera att vi kände lika varmt för Bokarby. Hon ville besöka sitt älskade sommarhus en sista gång, och hon lovade oss att komma tillbaka till sommaren om hon kunde. Om det inte blev hennes sista utflykt.

På söndagen när Per-Martin tömt vatten-systemet och allt var stängt och släckt åkte vi så genom skogen med ett hus vi ska längta efter genom hela vintern bakom oss. Vi åkte till farmor och farfar på vägen hem för att hinna krama på dem inför deras resa till Ayamonte. Nästa gång vi ses blir till jul.

Så; nu är vi stadsbor på heltid igen. Nu blir det till att tända kakelugnarna och fylla den mörka tiden med ljus och värme. 

Alfons och andnöd

Är hemma med Freja. Onsdag idag. De ringde från Täppan igår efter hostig natt och sa att Freja blivit jättehängig. På dagen hade de varit på Naturhistoriska och hon hade kämpat på för att det var så spännande och Lena sa att hon varit så tapper och duktig. När jag kom fram

var det värre än jag trodde. Hon andades tungt och var alledeles för... lugn. Jag lyckades få tid hos läkaren på vår vårdcentral. Läkaren var snäll och väntade in oss så vi slapp åka till akuten. Hon uppvisade symptom på falsk krupp och när vi tog tempen visade den nästan 39 grader. Läkaren var lugn och snäll. Freja en hjälte. Jag påminde om Alfons-filmen vi sett på bio i helgen. Den alldeles nya. Den där en äldre herre kunde trolla. Sa att läkaren också kunde det. Han la några tabletter i vatten och vips var de borta och kunde drickas. De hade otäck smak (kortison för att lätta upp andningen) men lite tranbärsjuice hjälpte oss och medicinen kom ner. Vi gick långsamt hemåt. Jag bar kassar, handväska och Frejas ryggsäck när hon började hosta. Ögonen spärrades upp och jag förstod att hon inte fick luft. Kände inte marken under fötterna. Plötsligt gick jag gråtandes med min lilla unge i famnen bredvid en mamma med barnvagn som plockat upp allt jag bar på och med lugnande, varma ord följde oss till porten. Freja andades igen och tröstade mig. Mamman hoppas jag att jag ser igen så att jag kan tacka henne för att hon fanns där mitt i vårt lilla tumult. Nu på morgonen ringde trollkarlen från vårdcentralen för att höra hur allt gått och jag kände mig så ödmjukt tacksam för fin och snabb hjälp igår. Idag har febern gått  ner och Freja har sovit med huvudet högt. Hostan är mindre skällande och hon är inte lugn längre... Hon är tillbaka! 

Ikväll kommer Markus hem som vi saknat så och imorgon åker jag i två nätter till Köpenhamn. Efter intensiv tid med Freja blir det säkert skönt att vara där, även om det ju är första gången för mig att lämna. De klarar sig säkert... Jag också?