Söndag igen

Så var det söndag igen. Vår hyrbil står parkerad på en granngata och Freja har just somnat i sin säng. Markus ska trösta oss med lite hämt-mat (DET finns ju inte på landet) och vi ska ladda för en ny vecka. Helgen var fin. Riktig högsommarvärme idag (som tydligen väckte myggen vid vårt hus). Mors dag var det också. Vi åt frukost ute. Freja badade ute. Markus klippte gräset och vi njöt. Hade det inte varit för myggen hade dagen fått full pott. Hade glömt hur irriterande jag tycker mygg är. Igår hade jag en liten stund på farstutrappen när jag fylldes av sådan kraftfull tacksamhet att det brast och jag var tvungen att springa in till Markus och Freja och krama dem. Säga till F att "jag gråter för att jag är glad" och jag hoppas hon trodde på mig för det var ju helt sant. Här kommer lite bilder. När jag skriver från telefonen kan jag inte lägga dem i önskad ordning, utan det blir som det blir.

Flickorna i Bokarby

Här är vår grannflicka Mira. "Änkligen har jag fått en kompis".

Sepehrmanesh-familjen in the house

Idag fick vi återigen fint besök!

Ut med det gamla och in med det gamla

Vi bonar in oss på Bokarby. Gäster undrar hur många år vi bott här. Några helger svarar vi. Men alla saker? Japp. Det fanns ju lite att ta av, så att säga.
Idag kom Per-Martin från Tierp. Han är bygdens rörmokare. Med sig hade han en alldeles sprillans toalett. LYX. Ut med EN gammal grej och in med en ny. Vi har hälsat på hos grannar och haft dem hos oss. Nästgårds bor Mira. Hon är 2.5 år gammal. Det är ju inte klokt, egentligen. Nästan för bra för att vara sant. Flickorna har redan funnit varandra.

Fam. Tidbeck Karlsson

Lyllig söndag med underbara kompisar.

Dina huvudfotingar är så underbara!

Rita mer, mer, mer.

Tripp, trapp, trull- tre flickor

I lördags kom våra kära vänner Sharam och Lise med döttrarna Tiba och Vida. Vi hade inte setts på alldeles för länge. Frejas rum fick verkligen bli ordentligt genomlekt och flickorna hade jättekul. Vi vuxna också.

Nu förbereder vi oss för sommar- lunk

Nu ser vi till att sommaren som kommer ska få de bästa förutsättningar för att kunna bli riktigt lugn och skön. Vi skurar, målar och spikar i det hus som nu är vårt landställe. För varje skrubbad vrå och för varje tavla som hittar en spik att hänga på närmar vi oss målet. Eller äsch; vi är redan framme.