Så blev det jul här i vårt hus med gran och alltihopa

Dagen före julafton kom den hem till oss. Granen. Vi hittade en sanslöst fin i kruka (julgransfötterna var slut på stan och den vi hade låg längst in i vindsförrådet bakom alla möbler vi lagrar där nu) som var alldeles för dyr (Bladverket där den stod och var grann utanför entrén är ju en av de förnämsta blomaffärerna vi har i den här staden). Men; turligt nog var dagen före dopparedagen en sådan dag när alla tycks le mot en så vi fick den till en tredjedel av priset. Vi fick låna pirra av pappershandeln bredvid så vi fick hem den och fin rabatt på de vackra julkulorna i antikaffären. Med dem och allt som Freja gjort på Täppan fick vi ihop till riktigt vacker utsmyckning trots att pyntpåsen stod på vinden, den också.
Freja blev så glad när hon kom upp på Julaftons morgon och den stod där och lös precis som den skulle. Hennes gran.

Så åt vi risgrönsgröt till frukost och öppnade lite klappar. Freja fick en pippiperuk och stirrade förtjust på sig själv i spegeln. " Jag ÄR Pippi!"

Efter fin morgon begav vi oss till farmor och farfar.

Där hade det dukats fint och hela huset var pyntat.

Isabell, Laurent och kusinerna Felix och Tim anslöt och vi åt jullunch. Sedan öppnade vi några klappar medan vi väntade på resten av gänget som skulle komma till middagen. När Ann-Sofi, Johan, Anders och Camilla så kom var det dags för ännu mera mat (vi svalt inte i år, heller). Rätt som det var såg vi ett ljus utanför huset och där kom han! TOMTEN!
Han var så snäll och rar, men Freja blev lite rädd. Hon fick en klapp som innehöll självaste herr Nilsson och det gjorde henne salig. När Tomten väl hade tackat för sig, önskade hon nog att han skulle komma tillbaka.

Sedan öppnade vi de klappar som fått vänta under granen.

TACK KÄRA INGRID OCH MOHSSEN FÖR ALLT!

På Juldagen var det dags för min sida av familjen att fira. Vi var hemma hos oss. När alla kommit och jag tittade ut över denna älskade skara kände jag verkligen att vi var i hamn (även om jag såklart är medveten om hur mycket som återstår innan vi är det på riktigt). Att duka till 11 personer i sitt eget kök kändes så overkligt härligt.

Vi repriserade upplägget från gårdagen; mat och klappar.

Mormor och Flora sov över och det var så mysigt.

Låååång frukost

Ta in allt nytt. Här den fina stolen som Mormor kom med

Kärlekshög på golvet.


ÅH VILKEN GOD JUL!

Nu lackar det mot jul

..så vi tränade lite genom att förskottsfira. Ursprungsplanen var att vi skulle fira lill-jul hos Anna, Ola & Elsa på lördagen. På fredagen mådde Markus jätteilla och fick en släng av magsjuke-sleven och sent på natten kom ett sms från Anna och det visade sig att Elsa var sjuk, så vi fick tänka om.
På lördagen fick istället Markus vila och Freja och jag promenerade ner till Gamla Stan och övade jul med Sanna och Majken.

Öva på att vara ett gulligt litet barn framför granen och tindra

Öva på att öppna klappar

Vi hade det så lungt och skönt. Vi fick lussebullar och pepparkakor i oss och när vi tittade ut genom fönstret såg vi att det faktiskt snöade. Lyckat genrep!

Freja masserade en väldigt stor fot, också.

När det var dags att promenera hem hade snön blandats upp med regn, igen. Tur att vi (mest Freja) var väl rustade med anpassad outfit och paraply.

På söndagen skrotade vi bara hemma. Det var trist väder och helt enkelt saligt skönt att våga vägra vara duktig och gå ut och aktivera sig. Markus rensade förvisso ett helt trägolv inför nåtning och slipning så att han var helt skinnflådd i händerna, men Freja och jag gjorde mest ingenting. 

Jo, jag tvättade. Det gjorde jag. Och Freja bäddade ner Pippi på köksgolvet. Det gjorde hon.

LUCIA

På Lucia-morgonen hade vi packat en liten väska med tomtekläder och ett elektriskt ljus som vi hade med till Täppan och klockan 15 smög vi in på gården där barnen skulle gå Luciatåg. Barnen var så fina. Det var små näpna Lucior med röda näsor (kallt ute), mini-pepparkaksgubbar som såg sprängfyllda ut med overall under dräkten och stjärngossar med strutar på svaj. Och så var det vår lilla tomte (kanske var där fler tomtar, men jag såg bara vår). Markus och jag tyckte (precis som alla andra föräldrar) att vår unge utmärkte sig lite extra...

Efter Luciatåget fick vi glögg och Lussebullar och sen en extra lång eftermiddag tillsammans.

Vi promenerade hem. Freja var mycket nöjd med sin outfit (även om vi inte köpt någon fancy i butik) och älskade de förtjusta blickarna och utropen från alla dem som blev glada av att möta henne på gatan.

Sofia

Sofia är ett speciellt namn för oss. Sofia heter hon som sammanförde Markus och mig och efter henne fick Freja ett av sina mellannamn. Sofia står det på den blå bussen som kör genom hela stan och upp till vår hållplats.
I söndags kom Sofia, just den som jag nämnde nyss, äntligen hem till oss och med sig hade hon Ingrid. Vi har känt varandra länge. Jag minns så väl samtalet jag fick när jag låg och vilade i soffan på landet. Det var en sprudlande Sofia som cyklade i stan och berättade att hon skulle bli mamma i Januari. Nästan exakt 2 månader efter mig. Det kändes så fantastiskt stort och fint. Barnen som kom var Freja och Ingrid. De lekte oftare tillsammans under året vi var mammalediga, men nu går det alldeles för lång tid mellan träffarna. Nu fick vi den skönaste eftermiddagen och kvällen tillsammans och bestämde att nu ska vi ses SNART igen. Vi bara måste det.

Efter att tjejerna nosat lite på varandra och gjort upp (båda är lika starka) kände sig alla som hemma (precis som det ska vara). Ingrid älskade vårt badrum och hängde där en del. Freja sällskapade henne där och pottan blev temat för dagen. Kläderna åkte av (och en tomteluva på) och vi åt och drack gott.

Sofia. Ingrid. Kom snart tillbaka. Och ta med er Niklas!

Kärt återseende

Äntligen kom våra älsklingar Sanna, Nicklas och Majken hem till oss. Sist vi sågs med barnen köpte vi glass och det var sensommar. Nu hade vi dukat fram adventsgott i köket. Hade vi inte haft lyckan att  ha brasa, ljus och varm glögg hade vi blivit varma ändå. Majken och Freja hade kunnat få en snögubbe att smälta bara genom att vara. Gullighetsrekord och kärlek. Vi fick skön tid med våra kompisar, också. De roade sig jättefint medan vi kunde prata runt bordet.

Timmarna gick, och hade jag inte tackat ja till en annan fest hade vi säkert fortsatt till sena kvällen.

Dagen efter var en sådan dag då jag, ifrån en lite skamsen position i soffan, återigen kunde konstatera att Markus är den bästa pappan och partnern i universum. På riktigt, alltså.
När de andra två familjemedlemmarna hade hade varit ute för andra gången och jag blivit serverad både lunch och kaffe med påtår insåg jag att det var läge för uppryckning. Jag badade Freja och nattade henne och visste när jag la mig att jag har så mycket att vara tacksam över och värna om (ibland är det bra att få se saker och ting ur ett annat perspektiv. Tex från sofflocket).