Sista helgen i Augusti

Vi fortsätter att hålla armarna om sommaren. Vi åkte till landet, igen. Där var det skördetid. Snart är alla äpplen mogna. När solen skiner känns det som högsommar, men bevisen för att den passerat finns att avläsa överallt. Trots vemodskänslan så passar det oss bäst att ta ett långsamt farväl.

Vi la ut den stora filten

Freja leker pappa med lånad keps och telefon

En sådan där stund

Ett bad ute

På söndagen skulle Kvarnen hålla öppet för sista gången den här säsongen. Vi åkte dit, såklart. Mormor kom också. Just när vi satt oss öppnade sig himlen och vi blev sittandes under paraplyer och kunde inget annat göra än att skratta.

Freja städar trappen.

HEJ DÅ KVARNEN!

Sommaren är lång

I tre år har vi njutit av vårt lilla hus på landet. Det har blivit ett med sommaren, på något vis. För några veckor sedan bestämdes det att tiden var inne för något nytt. Vi sa upp kontraktet och samboskapet med vår älskade familj Tidbeck- Karlsson och nu börjar så sakteliga jakten på ett annat ställe som kan bli vår nya rekreations-plats. Men, än så länge är huset vårt och vi åkte dit över helgen. När vi kom fram hade det regnat och vattenpölarna väntade på Freja till hennes saliga lycka. Att kasta sten och kottar i dem är nämligen bland det roligaste som finns.
Vi såg till att alla tre fick avnjuta sina favoritsysselsättningar och att hålla sommaren tillbaka, en aning. Såhär års känns det ju som att den börjar få bråttom att göra sorti, men vi är inte redo att släppa taget om den än.

Jag fick sitta på den underbara farstutrappen och njuta av utsikten och känna solen i ansiktet. Kunde titta på lilla rabatten som nu stod i full blom! Fröerna som skulle ha fått komma i jorden i våras, men inte hann i förrän sommaren redan var igång, blev blommor till slut och nu hade ytterligare en sort kommit upp. Små himmelsblå näpna saker.

Markus fick golfa.

Och så Kvarnen, förstås. Det är ju sommar!

Palmstjärnor

På söndagen sammanstrålade en stor del av vår glänsande familj ute hos Calle & Jeanette på Dalarö. Att Freja är en del av den är en stor lycka som ger mig lugn. Jag vet att hon alltid kommer att ha en stark och okrossbar sköld framför sig oavsett vad som händer. Hon kommer alltid att vara älskad. Aldrig ensam. Vid sidan av alla i min familj står Markus stora och underbara släkt stadigt vid hennes sida.

Hela gänget till bords

Morfar Hinke, gammelfaster Lotta, gammelfarmor Lollo, gammelfarbror Calle

MORFAR

Morbror Nils och Freja

Lipa betyder kärlek

Fr vänster övre raden: gammelfarbror Calle, gammelfarbror Anders+ Lucky, moster Sophie, Morfar Hinke,  Freja,  jag,  pappa Markus,   mammas kusin Niklas, gammelfaster Jeanette
Nerdre raden fr. vänster: gammelfaster Charlotte+ Jolly, moster Alexandra, morbror Nils, gammelfarmor Lollo, mammas kusiner Fredrik & Madeleine

Vår utsikt under lunchen

Åka båt för första gången. Helt ljuvligt. 

Ekorren

5 veckor lååååång semester under vilken vi knappt lämnade landet. Så, plötsligt, var det över och dags att packa bilen full och återvända till stan.
Väl hemma var köksbygget i full gång (i skrivande stund bygger vi kök i vårt gamla vardagsrum, ska frigöra ett rum till Freja och ta det lilla arbetsköket till eget sovrum) och med det kändes det inte sådär kvävande instängt och glömt som det kan göra ibland när man varit borta länge. En prydlig posthög på köksbordet och fönster som stått öppna. Freja fick som fnatt och verkade jättelycklig över att återse Bondegatan-hemmet. Inte alls lika rymligt som huset hon fått härja runt i på landet, men mysigt och fullt av leksaker hon glömt och fick återupptäcka.

Vi kom hem på lördagen. På söndagen åkte vi till farmor Ingrid och farfar Mohssen och åt lunch. Det var härligt att ses igen. Sedan åkte vi till Elsas kalas. Elsa fyllde 2 år. Freja fick se sin älskade Majken igen och leka med alla barnen. Och med en kattunge. Och äta glass.

På måndagen var det dags för Täppan igen, men nu en ny avdelning. Alla kompisar och Frejas fröknar håller fortfarande ihop, men de har lämnat avdelningen Regnbågen och nu flyttat "upp" till Ekorren. Lokalerna är lite större och där finns fullt av nya miljöer, utmaningar och leksaker. När vi lämnade henne på måndagen for hon snabbt i famnen på Kicki och hon var direkt lycklig över att vara tillbaka. Vi har nu utökat hennes tid på förskolan (hämtar 4 som kanske snart blir halv 5och allt känns toppen).

Farmor Lollo och djuren

Min farmor Lollo är en av de människor jag håller allra kärast. Jag inspireras, hänförs, peppas, lär mig och skrattar med henne och det faktum att hon nu är gammal och också sjuk tynger mig. Jag måste komma ihåg hennes motto att "allt som går över är OK" och att man faktiskt kan vurma för ett snart halvblint öga som berövats sitt huvudsakliga syfte av en grön starr eftersom det är det genetiska arvet från den pappa hon älskade. Två nätter hos henne ute på Starfors gick alldeles för fort, men de stannar kvar i hjärtat. För Freja som än inte kan delta i brinnande diskussioner eller ta till sig av överväldigande kärleksförklaringar, blev nog djuren den största behållningen. Hönsen, hundarna (som hon fick hålla i koppel och promenera med), kossorna, lammen. Och att bada. I kar och pool.

Hornudden

Farmor Lollo har varit dålig och vi bestämde oss för att åka till Starfors och vara med henne. Eftersom bilresan tog sin lilla tid, var vi väldigt tacksamma för att Hornudden låg på precis rätt ställe mitt i resan när Freja vilat färdigt. Där fick vi ett bord precis vid vattnet och avnjöt lunch (Hjortsalsiccia för de stora och glass för den lilla). Helt perfekt.

Pippi fick bröd